dagliljan

Idag fastnade jag igen med blicken på den sprakande lågan framför mig i stugan. Jag vet inte vad jag tänkte på kanske löste jag något problem, kanske våndades jag för något eller bara kände lugn och harmoni.

Elden trollbinder mig, den får det sista av stress att försvinna. Den ger värme, möjlighet att laga mat över, torkar regnblöta kläder. Svedjebrukare (skogsfinnar) fick hjälp av elden att bränna av sly en gång i tiden för att bruka jorden i Dalarna och Norrland.Den till och med får insekter att flyga rakt in i elden och lägga ägg i askan vid skogsbränder.

 

Som barn lärde jag mig att hantera elden hemmavid i Tornedalen. Vid korvgrillning framför brasan, bada bastu eller värma upp huset så det blev varmt inomhus.

Jag undrar om andra känner som mig vad gäller eld?

 

Eld som vatten skrämmer mig också den tar för sig om man inte vårdar den. Den kräver uppmärksamhet. Den kan visa vem som är herre på täppan som nu i år kring Medelhavet eller för några år sedan i Sverige och förstöra allt i sin väg. Har vi oss själva att skylla på när vi har blivit oaktsamma med hur vi sköter naturen. Talar eld och vatten om att nu räcker det? Det verkar så, synd att man inte tillräckligt mycket kan se in i framtiden.