dagliljan

Har precis lyssnat på Elin Anna Labba och Sommar i P1.

https://sverigesradio.se/avsnitt/elin-anna-labba-sommarprat-2021

 

 

Det var ett bra genomtänkt program och jag känner igen mig mycket i vad hon talar om.

Elin Anna berättar om språkförtryck, förflyttning och försvenskning av samerna inte minst i språket och även annat. Det får mina tankar och känslor att poppa upp om något man inte orkar tala om alltid och det är just ett sådant program som passar så bra i Sommar i P1.

 

Elin Anna nämner inte oss andra folkgrupper som funnits i kanske 1000 år eller längre i områdena i norr?. Skogssamerna kommer upp i programmet men inte Tornedalingarna eller Kvänerna och det bekymrar mig. Hur skall vi alla utsatta folkgrupper i norr få kraft och energi till att göra oss hörda om vi inte nämner varandras kulturella bakgrund och gemensamma historiska svårigheter som vi utsatts för? Alla som inte tillhörde den svenska eliten fick ju lida. De skamfulla tvångsförflyttningarna utsattes samerna för men allt det andra har vi tornedalingar, kväner och samer fått känna av gemensamt. Därför måste vi som tillhör nämnda folkgrupper gemensamt samlas i tal och skrift ta hänsyn till varandra tycker jag. I alla lägen.

 

Själv har jag erfarenheter från min uppväxt i Kiruna där jag förminskats inte av skolkamraterna eller kamraterna hemma på gården utan av lärarna i skolan när jag hade svårigheter i skolan ibland och det har sina rötter i min tornedalska/finska bakgrund. Jag slutade helt enkelt tala meänkieli och försvenskade mig ganska snabbt. Mitt finska efternamn byttes i tonåren till min mammas efternamn efter det att vi förstod att då får man snabbare ett arbete. Mamma hade koll på det då hon jobbade på arbetsförmedlingen.

Idag när jag är i mina tankar tänker jag på meänkieli då det känns lättast så för då löser jag problem bättre. Ja och jag också kämpar med att ta tillbaka mitt språk fastän jag är 60plussare i försingringen i Stockholm.

 

Tack Eiln Anna för ett bra program!